Främmande känslor

Övertid på jobbet, sorg och sömnlösa nätter. Jag har varit med om mitt första yrkesrelaterade dödsfall. Det är något jag aldrig kommer att glömma!
 
Jag satt där brevid dig in i sista andetaget... Det var bara du och jag där. Sen blev jag ensam kvar när jag kände hur ditt liv sakta lämnade rummet.
 
En helt ofattbar känsla. Jag har fortfarande inte riktigt greppat vad det är jag varit med om. Är fortfarande inne i min bubbla tre dagar efter, men jag hittar val ut tillslut.
 
 
Är ledig idag och imorgon. Ska andas så mycket jag kan!
 
 
 
 
 
 
 
 
Rakt från hjärtat | |
#1 - - Viktoria Eriksson:

Åh, så jobbigt! Styrkekramar <3

#2 - - Skogsraah ☾:

Nej men fy vad jobbigt det låter :( Usch, ta hand om dig! Kram!

sv: Tack för dina fina respons!! Vad roligt att du gillade inlägget <3 Jag vill att det jag skriver ska ge någonting. Att det berör och peppar andra. Tack igen!

#3 - - Julia Müller-Sandvik:

nej, fy så hemskt, jag vet att det egentligen är alldeles naturligt och bra att inte behöva dö ensam... men jag tror inte att jag skulle klara av det.

#4 - - Petra Wikman:

Något jag inte ser fram emot i vårdyrket... Kram på dig!

#5 - - MATILDA ROSQVIST:

Låter väldigt jobbigt :(

Upp