Min svettiga ballongfobi

Det låter så konstigt i era öron jag vet det! Men för mig är det på allvar och skitjobbigt.
 
Den har följt mig enda sen jag var liten. Hela livet som jag minns det. Mamma fick inte köpa ballonger till mina kalas när jag var liten och när jag var på andra barns kalas där det såklart kryllade av dom var jag alltid på helspänn och fick ont i huvet pga stressen. När jag var yngre tänkte jag inte på det som en fobi. Många barn (och vuxna) är ju ballongrädda och tycker att det är lite obehagligt. Blir rädda när de smäller osv. Men när jag blivit vuxen och det bara blir värre och värre så förstår jag att det är en riktig fobi det handlar om. Jag pratar dock inte om det med andra. Det är bara mina föräldrar och min sambo som jag orkat förklara detta för. Men det är för att jag vet att de tar sig tid att lyssna så att jag kan få förklara ordentligt. Alla tre har även varit med mig vid situationer som jag beskrivit nedan och därmed sett med egna ögon hur det påverkar mig.
Folk förstår inte skillnaden på vanlig rädsla och fobi. Det är därför jag aldrig berättar för folk. Ordet fobi används så lättvindigt att betydelsen har bleknat. Vissa fobier är så svåra, just pga att det handlar om saker som det är vanligt att människor är rädda för. Tex spindlar. Människor som har riktig spindelfobi förstår vad jag menar! Jag har trott många gånger att jag har spindelfobi men jag är osäker. Jag tror att jag bara är rädd för dom som de flesta.
 
Med åldern har min ballongfobi börjat krypa mig ännu längre in under skinnet. Idag har jag en så pass stark fobi att jag mår riktigt dåligt. På allvar. Jag tycker till och med att det är jobbigt att se ballonger på TV!
 
Jag gjorde misstaget en gång att gå in och käka på Max...... en lördag! Det är barnens dag och alla barn får ballonger. Det var ungar som lekte med ballonger överallt och vid bordet bredvid oss var de såklart värst. 
Jag hade jättesvårt för att äta upp min mat, började svettas och fick ont i kroppen för att jag spände mig så groteskt hårt. När en ballong small så knyckte min nacke till så häftigt så att jag hade ont i den resten av dagen. Till slut blev jag helt yr i huvet och fick panikångest. Det blev liksom suddigt framför mina ögon, allting snurrade, det susade i öronen och människors röster lät blurriga. Jag fick stickningar i hela kroppen, det kändes som nålar som penetrerade varenda liten por. En domnande, stickande känsla som är omöjlig att förklara.
Jag var tvungen att lämna min mat och springa ut. Sen gick jag runt svettig och hungrig på parkeringen och väntade medan mitt sällskap satt kvar och åt.
 
En annan gång fick jag hoppa av bussen pga en ballong. Jag hade nyss gått på bussen, jättetrött en sen kväll efter jobbet. Jag hann åka en hållplats sen gick en flicka på med en ballong i handen. Självklart skulle hon sätta sig bredvid mig! Mitt hjärta började slå jättehårt och jag började svettas som vanligt. Kände även av de där tickningarna som jag pratade om nyss. Det är det vanligaste symptomet för min ballongfobi, att jag blir svettig och får stickningar! Paniken kom ganska snabbt den här gången och jag fick hoppa av bussen trots att jag hade ca 15 hållplatser kvar innan jag var hemma.
 
Det sjukaste jag har varit med om när det gäller ballonger var när jag var på ett 10-årskalas. Lokalen var full av ballonger och jag mådde lika dåligt som vanligt. Fick gå ut på gården med jämna mellanrum för att lugna ner mig samt dricka lite alkohol för att klara mig. Och som om det inte räckte med de 200 ballonger som redan fanns så dök några sena gäster plötsligt upp med tre gigantiska JÄTTEballonger i storlek pilatesboll!
Ni kan ju föreställa er hur jag mådde den kvällen.... Tur att det fanns gratis alkohol säger jag bara.
 
Är det någon som läser detta som också har någon fobi? Känner du igen de kroppsliga symptomen eller hur är det för dig? Jag vill gärna höra!
  
Känsligt, Psykologi | | 14 kommentarer

Varför stal ni hen?

Något jag läste i morse fick mig att börja grubbla på ordet hen. Och med risk för att uppröra tänkte jag berätta varför ;) Jag undrar varför det har fått en sån dum definition nu mera? Förr (ja ordet har faktiskt funnits sen 60-talet!) så använde man det bara när man inte visste vilket kön man talade om. Tex om ett brott hade begåtts av okänd person så sa man hen innan man hade fått veta om det var en kvinna eller man. Men när brottet var löst och man visste vem gärningsmannen var så sa man inte hen längre!
Detta gör man säkert fortfarande idag! Jag tror inte denna gamla användning av hen har försvunnit....  Men det feministiska användandet av ordet har väl majoritet idag? Och i det feministiska landet betyder det ju något helt annat.
Jag använde gärna ordet förr! Jag tyckte att det var ett bra ord att använda när man inte visste vem man pratade om. Men nu när det på senare år har bytt betydelse, att det numera handlar om att sudda ut könsroller och göra båda könen till ett och samma så är jag inte med längre! Jag gillar det inte.
Jag tycker att killar ska va killar och tjejer ska va tjejer. Och jag tycker banne mig att det ska vara tydligt också! ;)
 
Förstår inte grejen med detta utsuddande mellan den blå och den rosa sidan. Om barn blir påpushade redan från början av föräldrarna med att de ska va könsneutrala så är ju risken att de skapar en könsneutral personlighet mot sin vilja!? Om de hade förstått grejen och hade fått välja själva så kanske det inte alls hade varit detta de valt? Låt människor få välja själva när de växt upp istället! När de är så pass utvecklade att de kan välja själva vilket bås de vill stå i.
Det är ju skillnad på att tala om för nån att det är okej att va den man vill vara och att tvinga på någon att vara könsneutral från födseln? (För Ja det är faktiskt påtvingande, eftersom barnet inte har förmåga att ifrågasätta när det är litet).
 
När jag var liten lekte jag hellre med bilar än med dockor och jag bar "pojkiga" färger mer än "flickiga" osv. Men det föll sig helt naturligt utan att någon feminist behövde peka med fingret åt min omgivning och säga att det minsann var okej. Alla tyckte redan att det var okej ändå! Ingen reflekterade ens över det.
Användningen av ordet hen idag är verkligen skit(o)nödigt! Det är ingen som bryr sig om lilla pluttan har jeans istället för kjol! Ni behöver inte protestera, propagera och predika om att det är okej. För det har redan alltid varit okej.
 
Nej ge oss ordet hen tillbaka! ;) Ni behöver det inte.
 
Känsligt | | 4 kommentarer
Upp