Som längtar efter marken att ta emot och befria
Ett brus som aldrig tystnar,
en olåt som kvider sin klagan
men ingen hör.
En ängslig våg som aldrig
landar och blir ett med sitt
trygga förtröstande hav.
Som ett skrik som aldrig får
bli någonting annat än ett skrik,
som aldrig får tyna bort.
Omgiven av tung och mulen rymd
i ett dövande otåligt brus.
Ett överfyllt regnmoln av olust
och kval. Som längtar efter
marken att ta emot och befria.